eller översatt på svenska, femtio nyanser av vin...

 

Det här är min berättelse om de olika nyanser jag får av vinet, som från början var en social grej och som fick mig att slappna av men som har börjat ställa till med allt mer negativa konsekvenser i mitt liv som jag inte står för när jag är nykter. Det har tagit mig många år att komma underfund med att jag dricker för mycket, och det är en bra början känns det som. Jag har insett att mitt förhållande till vin (och alkohol) måste förändras radikalt innan jag förlorar min familj, mitt jobb och mina vänner. Har inte riktigt klart för mig varför jag startar upp den här bloggen, men tänker att det kanske kan vara ett redskap att ventilera, att sätta det på pränt och få det svart på vitt. Men även att jag kanske kan hjälpa någon annan som är i en likadan situation som läser det här. 

Redan 2014 började människor i min närhet märka att det spåra ur..jag kunde inte längre dricka 1-2 glas vin i sällskap och vara social utan svampbeteendet kom fram. De första åren drack jag inte till jag däckade..men de sista 3 -4 åren har jag druckit minst 1 gång i veckan (fredag el lördag) till jag slocknar. Aldrig att jag tackar nej till alkohol. Händer även att jag dricker onsdag allt som oftast men inte alltid i samma mängd som under helgen eftersom jag ska jobba dagen efter, men ibland har det hänt att jag stannat hemma från jobbet eftersom jag vart för "bakis". 

Jag kan längta redan på väg hem från jobbet efter att hälla upp ett vinglas en fredag eftermiddag och slå på bra musik och tar itu med disken eller fixar middagen. Så långt är det väl ok, men när jag satt i mig en liter vin på 2 timmar helt själv så förstår jag att det inte är riktigt ok. Och det har hänt att jag slocknat på soffan vid 19-tiden.

Det har gått så långt att jag oftast blir fullast på fester, gör bort mig, ramlar, flirtar med män jag inte annars skulle ens slänga en blick på, jag blir grälsjuk och hörs mest av alla. Oftast är halva kvällen som i en dimma, jag minns inte hälften utan får veta av vänner i efterhand hur jag agerat. Har jävulsk ångest dagen efter och något som jag inte kan redovisa för och svär att aldrig dricka igen men sen spricker det efter några dagar och begäret efter vinet är starkare. Har även börjat dra mig undan och istället för att gå hem till vänner på en fest med fler människor inblandat eller tex gå ut på krogen så väljer jag att stanna hemma och dricka för mig själv.

Låter som att jag är en missbrukare?!? HEMSK tanke att man skulle bli/vara beroende..men om jag inte är där så är jag på god väg. Men man tänker att det inte är så farligt, alla dricker ju eller hur?  
 
Jag söker varken beröm eller skäll för hur det är, men det känns bra att få ventilera mina tankar och funderinar. Jag tycker att det är bra att med små babysteg erkänna för sig själv men även för sin familj, vänner och kollegor att det inte är sunt att konsumera alkohol på det här sättet. Det är mycket vanligare än man tror men det är så skuldbelagt för oss kvinnor att erkänna. Det resulterar nog i att det är färre kvinnor som vågar söka hjälp än män. Tyvärr!

Nej, nu får det räcka för idag..dags för lopplådan, jobb i morgon.


Puss & Kram! <3